Att försvara går på samma bränsle som att besluta. Du får en tank om dagen.

Något gick fel i maj.

Sedan hände det som alltid händer. Du började förklara.

Du förklarade för styrelsen. Du förklarade för din ledningsgrupp. Du förklarade för dig själv i bilen, om och om igen, tills berättelsen satt.

Berättelsen var inte osann. Det fanns verkligen omständigheter. Det fanns verkligen någon annan som gjorde ett val du inte kände till.

Två veckor gick åt till den berättelsen.

Vad de två veckorna kostade

Under de två veckorna fattade du färre beslut. Du fattade dem senare. Du fattade dem sämre.

Det är inte en tillfällighet. Att försvara och att besluta drar från samma konto.

Båda kräver att du håller en komplex situation i huvudet, väger den och landar någonstans. Skillnaden är riktningen. Försvaret pekar bakåt. Beslutet pekar framåt.

Du har inte energi för båda samtidigt. Ingen har det.

Varför försvaret känns nödvändigt

Det känns nödvändigt för att något står på spel som är större än frågan.

Säg att din självkänsla i jobbet hänger på en ren meritlista. Då är varje misstag ett hot mot vem du är. Då måste berättelsen redas ut. Då går det inte att låta bli.

Säg i stället att den hänger på att situationen rör sig framåt. Då blir misstaget information.

Det är samma händelse. Två helt olika kostnader.

Frågan som byter riktning

Det finns en fråga som gör hela skillnaden, och den är kort.

Fel fråga: hur förklarar jag det här?

Rätt fråga: givet var vi är nu, vad är nästa beslut?

Den andra frågan är obekväm på ett sätt den första inte är. Den låter dig inte behålla positionen där du gjorde rätt utifrån vad du visste.

Den ger dig i gengäld tillbaka de två veckorna.

Räkneexempel. Sätt en siffra på försvaret

Det här är ett räkneexempel. Byt talen mot dina egna.

Tänk på det senaste som gick fel hos er. Uppskatta hur många timmar som gick åt till att reda ut vems ansvar det var. Räkna dina timmar. Räkna sedan alla andras.

Säg fyra personer i tolv timmar var. Det är fyrtioåtta timmar.

Sätt en kostnad per timme. Räkna med den fullt belastade kostnaden, inte lönen.

Säg 900 kronor. Fyrtiotre tusen kronor.

Det är den lilla posten. Den stora är vad de fyrtioåtta timmarna hade gjort om de pekat framåt.

Det som händer i gruppen

Du är inte ensam om att försvara. Du sätter tonen för det.

Är den första frågan efter ett misslyckande vems fel det var, lär de sig snabbt.

De lär sig att förbereda sitt försvar innan de rapporterar. De lär sig att rapportera senare. De lär sig att formulera saker så att ansvaret är otydligt.

Ingen av dem är oärlig. De anpassar sig till vad som lönar sig.

Ett år av det och du får information som är sen och putsad. Du fattar beslut på putsad information och undrar varför utfallet blir sämre än väntat.

Varför det är svårt att lägga av med

Att försvara är inte ett beteende du valt. Det är vad kroppen gör när något känns som ett hot mot din ställning.

Det går snabbare än tanken. Du har redan börjat förklara innan du hunnit bestämma dig för att göra det.

Därför räcker det inte att veta det här. Du visste förmodligen redan att du gör det.

Det som ändrar sådant är att märka det tidigare. Inte att veta att det finns. Att fånga sig själv mitt i, gång på gång. Tills mellanrummet mellan hotet och försvaret blir längre.

Det tar månader. Och det svåraste är inte de första veckorna. Det är att fortsätta i november. Du är trött. Något går fel igen. Den gamla vägen är den enda som känns naturlig.

Nästan ingen håller i det ensam. Inte för att de saknar disciplin. För att den som är inne i ett försvar inte kan se att hen är inne i ett försvar. Det behövs någon utifrån som säger det, och som säger det igen tredje gången.

Nästa gång något går fel

Vänta inte på nästa gång. Ta det senaste.

Skriv ner en mening om vad som hände. Bara vad som hände. Inga skäl, inga omständigheter, ingen bakgrund.

Läs meningen. Om den innehåller ordet eftersom, stryk allt efter det.

Skriv sedan en mening till. Givet detta, vad är nästa beslut, och när fattar jag det.

Två meningar. De tar tre minuter.

Den första är svår att skriva. Det är därför de flesta skriver den femte i stället, den med bakgrunden.